Nyfiken på - Ingvor Karlsson dockpedagog

Hon har jobbat i kommunen i 47 år och vigt stora delar av sitt yrkesliv åt dockor. Men inte vilka dockor som helst utan handdockornas betydelse för barns kommunikation, lärande och sociala utveckling i förskolan. Hon brinner så mycket för det att hon till och med skrivit en bok i ämnet. Ingvor Karlsson är dockpedagog på Karstorps förskola.
Glad kvinna med grått hår och glasögon. Hon håller en handdocka som ser ut som en häxa.

Det är full aktivitet på Karstorps förskola. Några barn är ute på gården, några är inne och leker medan andra äter mellanmål. Vid ett stort träskåp med glasdörrar, som är fyllt av fantastiska handdockor, möter Ingvor upp. Hon har jobbat i kommunen sedan 1977 och på Karstorps förskola sedan 1999.

-Det är en fantastisk plats med naturen precis inpå knuten som skapar så många möjligheter för oss pedagoger, säger Ingvor.

-Sen är vi ju ett väldigt härligt gäng som arbetat ihop och som verkligen jobbar tillsammans för barnens bästa, fortsätter hon. 

Ingvor visar runt på förskolan som är som en härligt inspirerande labyrint med många olika rum och lekhörnor. I några av rummen sitter det handdockor och Ingvor tar sig tid att berätta om var och en av dem. Varje docka har en egen personlighet och ett syfte och det finns dockor för hela läroplanen.

-Jag använder handdockorna när jag jobbar med kommunikation och samspel, berättar hon.

-Jag gör alla dockor själv, även till kollegor som vill ha en egen docka, fortsätter hon och visar upp dockan Anna-Bell Olsson. Hon är kollegan Annas docka och har språklig och matematisk medvetenhet som sitt specialämne.  

Att det blev just dockor som fångade Ingvors intresse som pedagogiskt verktyg kom sig av när hon läste till förskollärare 2009. Hon träffade då Mirella Forsberg Ahlcrona på Högskolan i Skövde som föreläste om just handdockor.  

-Jag har alltid varit intresserad av fantasi och sagor och eftersom jag i skolan hade svårt med skriftspråket men däremot alltid kommit ihåg sagor jag hört så kom jag på att det är ju det här jag vill göra, berättar hon.

Ingvor gick tre kurser för Mirella efter sin högskoleutbildning och då kom också idén om att skriva en magisteruppsats i ämnet.

-Jag ville visa människor att detta är ingen lek med dockor utan det är medvetna handlingar utifrån läroplanen med syften och pedagogiska tankar som får bar-nen att växa, säger Ingvor.

-Språklig och matematisk medvetenhet med fantasi och socialt samspel är så otroligt viktigt för barn. De måste självklart få erfarenhet från verkligheten men om de inte har upplevt fantasin så kan de heller inte bli innovativa och tänka utanför boxen, fortsätter hon.

Sagt och gjort. 2014–2016 gjorde Ingvor en etnografisk studie om handdockor som pedagogiskt verktyg. Studien gick ut på att se barnens kommunikation och samspel med dockorna, något som resulterade i att hon nu kan titulera sig som dockpedagog.  

Ingvor berättar att hon verkligen kan se skillnader i vissa barns engagemang, inlärning och utveckling när hon använder dockor jämfört med traditionella undervisningsmetoder.

-Barnen blir så mycket mer nyfikna så fort handdockorna kommer fram. Om ett barn har svårt med språket eller med vissa ord så kan dockorna hjälpa till, be-rättar hon.

-I samspelet mellan barnen och dockorna så är det dockorna som till exempel vill ha hjälp med att säga svåra ord. Då är det barnen som får lära dockan vad det heter och hur man säger det.

-Barnen går helt in i kommunikationen med dockan och tittar inte på mig utan pratar direkt till dockan. De kan till och med säga till mig efteråt; Men Ingvor, nu missade du Grandiosa Rosenkvast igen, fortsätter hon och ler.

Man märker att Ingvor verkligen brinner för handdockorna och vad de kan göra för barnen. Hon berättar att det ofta uppstår en trygghet för barnen i relationen till dockan och att det för många barn är avgörande för att våga prova nya saker och sätt att uttrycka sig på. Många gånger får dockan förtroendet av barnen med sådant som vi vuxna annars inte får höra.

-När barn ibland upplever att något är svårt så kan fantasin och kreativiteten hjälpa dem att lösa problem. De kan också lättare sätta sig in i andras situation-er då de hittar samband med verkligheten, berättar Ingvor.

-Barnen uppfattar helt enkelt dockan som en nyfiken och intresserad vän som utan krav på rätt och fel vill prata med dem, fortsätter hon. 

Jag frågar Ingvor om hon har något minnesvärt ögonblick mellan ett barn och en docka. Hon ler och säger direkt, ja det har jag. Historian om pojken Abbe och dockan Anna-Bell Olsson.

-Abbe var en blyg och tyst pojke som inte ville prata med oss pedagoger eller med barnen på förskolan utan han pratade bara hemma. Han var ofta väldigt ensam och när vi jobbade med handdockorna satt han med men var inte delakt-ig. Vid ett tillfälle tog Abbe initiativet, via sitt kroppsspråk, och bad min kollega Anna om hjälp. Abbe ville prata med hennes docka Anna-Bell Olsson. I flera veckor gick de undan från avdelningen och jobbade med att utveckla Abbes språkfärdigheter och självkänsla. Anna och hennes docka använde konkreta material som stöd vilket innebar att hon gav honom språkliga och mate-matiska begrepp i många olika variationer. Allt detta pågick utan att Abbe pratade en enda gång, berättar Ingvor.

-Efter några veckors målmedvetna insatser från oss kollegor lånade jag och min docka Grandiosa Rosenkvast, till en morgonsamling i den stora barngruppen, en av språkpåsarna Abbe och Anna jobbat med. Plötsligt blir vi avbrutna av Abbe som går fram till oss, tar påsen och säger stolt ”Nu pratar jag ”. Efter den dagen förändrades livet för både honom och oss, fortsätter Ingvor.

-Den ensamma tysta pojken Abbe fick vänner, var delaktig i både lek och lärande situationer och han utvecklade både sina språkliga och sociala färdigheter. Detta ögonblick är både för mig och Anna ett av de finaste vi upplevt tillsammans, säger Ingvor och ler.

Man förstår att det är just detta som är det absolut bästa med Ingvors jobb, att hon får kommunicera och samspela med barn.

-Att jag får möjligheten att uppleva så många tillfällen där barn skapar en relat-ion och få följa deras resa och utveckling, det är det bästa med mitt jobb. Men också alla vardagliga möjligheter som man får med barnen där alla dagar är olika och ingen är sig lik. Och, så klart att jag har fina kollegor, säger hon. 
Vilken docka är då Ingvors favorit? Utan att tveka säger hon:

-Grandiosa Rosenkvast. Hon är en häxa och när man är häxa får man busa med barnen och göra andra roliga saker och det gillar jag, avslutar hon och skrattar. 

För dig som är mer nyfiken på Ingvors arbete med handdockor i förskolan så har hon precis skrivit en bok som heter ”Handdockan som pedagogiskt verktyg”.

Sidan uppdaterades: 11 februari 2025
Hjälpte informationen på den här sidan dig?