Viktiga naturtyper
Sidans innehåll
Högmossen
Högmossar bildas i syrefattiga och vattenmättade miljöer där växtrester samlas utan att brytas ner helt. Detta gör att mossarna växer uppåt och blir näringsfattiga. Typiska inslag på högmossar är lågväxande tallar och fågelarter som ljungpipare, ängspiplärka, orre, dubbeltrast och rödbena.
Växtligheten domineras av vitmossor, ängsull, hjortron, tranbär och ljung. Skövde kommun har flera högmossar, främst på Billingen. Blängsmossen är den mest tillgängliga, med en spångad led som leder till ett fågeltorn, medan mossar som Fjäramossen, Gåsemossarna och Degermossen är mer orörda och vilda.
Skövdes högmossar är viktiga hem för nordliga arter, såsom nordlig vitmossa och dvärgbjörk. De lågväxande tallarna och rika fågellivet gör dessa områden till en värdefull del av kommunens natur.
Odlingslandskapet
I Skövde kommun finns flera naturreservat som skyddar gamla odlingslandskap och bidrar till att bevara den biologiska mångfalden. Ryds ängar, Garparör och Högsböla ängar är tre av dessa områden som erbjuder både historiska miljöer och rika naturupplevelser.
- Garparör: Känt för sina välbevarade hagmarker och skogar. En två kilometer lång stig leder genom klapperstensvallar, gamla hamlade träd och historiska inslag som kvarnor, gravrösen och odlingsrösen. Området är också hem för fåglar som göktyta och flugsnappare, som trivs i dessa varierade miljöer.
- Högsböla ängar: Dokumenterades av Carl von Linné redan 1746 och är en historisk slåtteräng med en mångfald av naturtyper och en stark historisk prägel. Här växer sällsynta svampar som slöjröksvamp och området är hem för fåglar som gröngöling och göktyta. Med sina vackra utsikter över sjön Lången och flera anslutande vandringsleder är detta ett populärt besöksmål för naturälskare.
- Ryds ängar: Ett gammalt slåtterängsområde med en rik flora och fauna. Här kan du hitta blommor som blåklocka och orkidéer, liksom insekter som fjärilar och humlor. Området sköts med traditionella metoder som slåtter och bete för att bevara sina värdefulla naturmiljöer.
Gararör (Länsstyrelsen Västra Götaland)extern länk
Högsböla ängar (Länsstyrelsen Västra Götaland)extern länk
Rasbranten
Rasbranten på Billingen, en av Skövde kommuns mest framträdande naturformationer, är särskilt imponerande vid Ryds grottor och längs Billingeleden vid Våmbs ängar. Här bildar diabasbranten pelarliknande formationer vid bergskanten, medan stora diabasblock som fallit ner täcker den branta sluttningen. Tack vare den svåråtkomliga terrängen har naturen i området fått utvecklas fritt, vilket skapat en unik och orörd miljö.
Området runt Billingen präglas av naturskogar med träd i olika åldrar och gott om död ved, vilket skapar livsutrymme för många arter. Ädellövträd som alm, ask, lönn och lind trivs här tack vare sina djupa rotsystem, medan gran klarar sig sämre i den fuktiga och varierande terrängen.
På öst- och nordsluttningarna, där klimatet är särskilt gynnsamt, frodas en rik växtlighet. Här finns en mångfald av mossor, lavar, svampar och ormbunkar, tillsammans med träd av olika slag och ålder.
Rasbranten är en viktig fristad för många hotade och sällsynta arter. Bland dessa finns:
- Almlav och lunglav
- Platt fjädermossa och grov baronmossa
- Guldlockmossa
Denna biologiska mångfald gör rasbranten till en av Skövdes mest värdefulla naturmiljöer, både för forskning och som en plats för naturupplevelser.
Rasbranten på Billingen är ett exempel på hur unika och varierade miljöer kan uppstå i naturligt skyddade områden, och hur de kan bli viktiga för att bevara arter som annars har svårt att överleva.
Rikkärr
Rikkärren, som präglar Billingens nedre sluttningar, är en av områdets mest karakteristiska naturtyper. Dessa kärr har en kalkrik jordmån som skapar förutsättningar för en unik och särpräglad växtlighet. Kalkälskande arter som orkidéerna kärrknipprot, ängsnycklar och flugblomster trivs här, tillsammans med andra växter som majviva, slåtterblomma och tätört.
Gräs och halvgräs som näbb- och ängsstarr, älväxing och blåtåtel är vanliga inslag, liksom mossor som kalkkammossa och kärrklomossa. Små bäckar med kalkhaltigt vatten slingrar sig genom kärren, och det är inte ovanligt att stöta på källor och kalkutfällningar, så kallad kalktuff, där vattnet rinner fram.
Söder om Skultorp ligger naturreservatet Nohlmarken, som är känt som ett av Skövdetraktens artrikaste områden. Tack vare långvariga insatser som röjningar, slåtterarbete och betesdrift har Nohlmarken blivit en fristad för ett rikt växt- och djurliv.
Här finns ett tiotal orkidéarter, bland annat ängsnycklar, flugblomster, brudsporre och kärrknipprot, som blommar i stora mängder under sommaren. För att skydda den känsliga vegetationen har en spång anlagts, vilket gör det möjligt för besökare att njuta av området utan att skada naturen.
Små odlingsmiljöer med stor betydelse
Små naturmiljöer spelar en viktig roll för ekosystemet:
Åkerholmar och stenmurar
Ger livsmiljöer för fåglar, rådjur och insekter. Åkerholmar bildar öar i det trädfattiga jordbrukslandskapet och stenmurar är viktiga förbindelselänkar. Här växer ofta ask, fågelbär, hagtorn och nypon. De ger i sin tur livsmiljöer åt fåglar som gulsparv, törnsångare och hämpling. Rådjur och fälthare kan söka skydd och huggormen solar sig på stenarna varma vårdagar.
Bryn
Bryn med många nivåer och olika blommande träd och buskar är särskilt värdefulla för växt- och djurlivet. Lundväxter finns i skuggan och betesgynnade arter trivs i öppna gläntor. Brynen ger föda och skydd åt nektar- och pollenätande insekter, rapphöna, fasan, hare och rådjur.
Småvatten
Livsviktiga för arter i ett landskap som oftast är mycket fattigt på vatten.
Vägrenar
Vägrenar kan vara den sista utposten för betes- och slåttergynnade växter. De är också betydelsefulla för fjärilar och andra pollinerande insekter. Saltningen av våra vintervägar har gjort att även salttåliga växter dyker upp i vägrenen.
Alléer
Alléer med gamla ädellövträd blir alltmer sällsynta. Trädens grova bark och solbelysta stammar utgör en viktig livsmiljö för många insekter, mossor, lavar och svampar. Hålbyggande fåglar och fladdermöss nyttjar trädens håligheter som boplats.
Lågan
Lågan, det vill säga ett omkullfallet dött träd, är en viktig livsmiljö för ett stort antal arter. Svampar lever av veden och insekter äter innerbark, mulm och andra insekter. Fåglar äter också insekter som lever i den döda veden. Getingar tillverkar sina bon av vedmassan. För lavar, mossor, myror, bin, rovsteklar och fåglar är lågan en växt- och boplats. Den ger också skydd mot torka och kyla samt är övervintringsplats för insekter, snäckor och ryggradsdjur.
Ädellövskogar
Ädellövskogar är en av de mest artrika och värdefulla naturtyperna. Med sina varierande trädbestånd och rika markvegetationer skapar de livsmiljöer för många sällsynta och hotade växt- och djurarter. Dessa skogar domineras av lövträd som ek, bok, lind, ask och lönn och kännetecknas av en mångfald av blommor, mossor, svampar, insekter och fåglar.
Ädellövskogarna i Skövde kommun spelar en nyckelroll för att bevara den biologiska mångfalden samtidigt som de erbjuder fantastiska möjligheter för rekreation och friluftsliv. Med sina unika miljöer bidrar de till landskapets karaktär och ger en plats för både människor och djur att frodas.
Loringaskogen
Loringaskogen, ett naturreservat i Skövde kommun, är en av de mest kända och artrika ädellövskogarna i området. Här trivs en stor variation av arter som är beroende av den unika miljö som skogen erbjuder. Insekter, fåglar och andra djur frodas i de rika markerna, vilket gör Loringaskogen till en viktig plats för både naturvård och upplevelser.
Nohlmarken
Utöver Loringaskogen finns inslag av ädellövskog i Nohlmarken och delar av Skultorp, där naturen har fått utvecklas under lång tid. Dessa skogar fungerar som viktiga korridorer för djurlivet och bidrar till att skapa ett sammanhängande landskap för många arter.